Please note: All files marked with a copyright notice are subject to normal copyright restrictions. These files may, however, be downloaded for personal use. Electronically distributed texts may easily be corrupted, deliberately or by technical causes. When you base other works on such texts, double-check with a printed source if possible.


God dag, mitt namn är Guillaume Apollinaire!

en introduktion till L'Esprit Nouveau et les Poëtes


av Björn Ericsson


  En dag
En dag inväntade jag mig själv
Jag intalade mig Guillaume att det är dags att du kommer
Så att jag till slut får veta om den där är jag
Som känner de andra (Cortège).

DEN FRANSK-ITALIENSK-POLSKE  skalden Guillaume Apollinaire hade problem med sin identitet. Mitt i det hektiska nöjeslivet i Paris när seklet var ungt stannade han upp ett ögonblick och ställde sig frågan "vem är jag" i en strof utan skiljetecken..
Han föddes i Rom 1880 och dog 1918 i Paris vid krigsslutet. Vid hans begravning strömmade folk ut på Paris gator och ropade: "Bort med Guillaume!" Men det var inte poeten man menade utan den tyske kejsaren Wilhelm (Guillaume på franska). De närmast sörjande som följde kistan - hans mor och artister av olika slag - blev chockade av ropen som om de gällde den döde.
Apollinaire hette egentligen Wilhelm-Apollinaris von Kostrowitzky. Hans mamma var en polsk adelsdam som bodde i Vatikanen och blev med barn - två söner - utan att vara gift. Hans morfar var överste och befälhavare för det påvliga Schweizergardet. Vem Guillaumes far var vet ingen med bestämdhet. I Pariskretsar gick rykten om att det var påven men det varken bekräftades eller förnekades av poeten själv.
Efter skolgång i Nice, Cannes och Monaco var han tvungen att genast ta ett kontorsjobb, som tråkade ut honom. Hans mor hade spelat bort familjens tillgångar på kasino. Mamman gifte sig med en judisk affärsman och familjen flyttade till Paris. Dessförinnan hade Guillaume en sommar varit informator åt en adlig flicka i Bayern och haft sin första kärleksaffär med sin elevs bästa väninna Annie.
I Paris sökte sig Guillaume Apollinaire till bohemiska artistkretsar. Där blev han snart en huvudperson genom sin verbala förmåga i både tal och skrift. Till hans närmaste vänner hörde Pablo Picasso, Max Jacob, André Billy, Eric Satie m fl. Han blev häftigt förälskad i kvinnliga konstnärskamrater, särskilt Marie Laurencin som han ägnade en stor del av sin diktning. Hela livet var han dock mest bunden till sin mor.
När Apollinaires kontor gick omkull och han blev arbetslös slog han sig på att ge ut pornografiska skrifter tillsammans med en f d skolkamrat från Nice. På så sätt skaffade han sig inkomster som lade grunden till hans senare litterära verksamhet i tidskrifter och diktsamlingar.

  Guillaume Apollinaire
 




  Den franska diktkonstens förnyare Guillaume Apollinaire var liksom sina artistvänner påverkad av stumfilmens snabba bildväxlingar och införlivade den tekniken i sina egna alster. Över huvud taget var man i början av seklet nyfiken på alla nyheter inom kommunikation. Förutom tåg, bil och flygplan såg man i telefon, trådlös telegrafi och fonograf helt nya konstnärliga uttrycksmedel.
Apollinaire sammanfattade den tidens utvecklingsoptimism i sitt manifest "Den nya andan och poeterna" år 1917, som genom hans bortgång i spanska sjukan året därpå kom att bli hans testamente. Hans utgångspunkt var en universell tro på naturvetenskaplig utforskning av makrokosmos och mikrokosmos både i stort och smått. Den förändrade världsbilden måste hos poeter och konstnäer framtvinga ett nytänkande och nya uttryck som bryter med förlegade traditioner, ansåg han. Framför allt var han mån om att man som artist borde utgå från en verklighet som ibland överträffar alla sagor eller förverkligar dem:
Under en tid då den i särklass mest folkliga konsten, filmen, är en bilderbok, skulle det varit konstigt om inte poeterna försökt skapa bilder för de eftertänksamma och mer förfinade sinnena, som inte låter sig nöjas med filmfabrikanternas klumpiga fantasier. Filmerna kommer att bli mer förfinade, och man kan förutse den dag då fonografen och filmen blivit de enda reproduktionsmetoderna i bruk och poeterna fått en hittills okänd frihet. (Den nya andan och poeterna, övers. Marianne Sandels)
Samtidigt talade Apollinaire som skadskjuten patriot med bandage om huvudet sig varm för den franska intellektuella elitens avgörande roll inom den nya kultursynen. Och han skulle förmodligen ha blivit överlycklig om han hade vetat att redaktör Karl-Erik Tallmo en vacker dag tänkte sända ut hans manifest "Den nya andan och poeterna" via Internet på franska!
Men vem var då Guillaume Apollinaire? Ja, säg det. Han var förtjust i god mat och dryck. Han ställde upp för sina vänner, t o m när en av dem stal ett par feniciska statyer från Louvren så att både han själv och Picasso blev inblandade. Han älskade sina kvinnor mer än han kunde få utlopp för. Det spillde istället över i hans diktning som tillförde det franska språket en ny poetisk anda för all framtid.


© Copyright Björn Ericsson.

Om artikelförfattaren.


[English Homepage]
[Svensk bassida]
[Articles menu]

***